enjulia

Det är konstigt att inte hunden är hemma. Man förväntar sig hela tiden att hon ska vara där. Ligga på vardagsrumsmattan och vifta lite sådär milt kärleksfullt på svansen som hon brukar göra. Komma travandes med ett bedjande morr som går upp i slutet, ett "vad göör ni?" när mamma anföll mig med en kram. Ligga under bordet när vi äter. Pappa aktade på fötterna som vanligt men det var ingen mjuk hårig svart kropp där under idag. Jag ropade på henne och höll en bit kyckling under bordet (sådär som jag egentligen inte får men som jag gör ändå) men ingen hund kom knapprande mot golvet för att hämta den. Mamma och pappa såg lite ledsna ut och jag tittade tomt ut i luften för något ögonblick när jag kom ihåg.

Kom ihåg att min hundbebis (somegentligeninteärnågonhundbebislängre, somblivitgammaltantmedgamlatantproblemsomentrasiglivmoder) inte är hemma idag, utan är på sjukhuset. På sjukhuset med ont i magen, på sjukhuset med feber, på sjukhuset med apatiska blickar och ett ansträngt viftande längst ut på svansen när man säger "heej Jackie!" med sin gladaste röst för att pigga upp henne.

Det började med att hon spydde upp hela sin lunch för några dagar sedan. Det fortsatte med att hon inte ville äta. Pappa åkte till veterinären men dom hittade inget som var fel. Sa att gamla hundar gör så ibland. (Minhundärintegammal!) Pappa och hund åkte hem och hon gick en långpromenad som vanligt på kvällen. Sådär som hon alltid brukar. Sådär som hon tycker om att göra. Och så mådde hon bra i någon dag, sedan spydde hon igen. Och vägrade äta. Vi ringde Bagarmossen och dom sa att vi skulle försöka med ris och vatten och hon åt några teskedar, och drack, men blev inte bättre. Magen var spänd som jagvetintevad och hon ville inte lämna korgen. När hon skulle ut stod hon bara stilla och slickade på snön. Försökte lindra febern. Och så kissade hon blod.

Idag åkte pappa in akut med henne till Södra Djursjukhuset. De bokade in en titthålsoperation klockan halv fyra och fann att livmodern i min hund hade spruckit och inflammerats och att hela området runtom var fullt av var.

Nu har hon ingen livmoder och inga äggstockar kvar. Och magen är ursköljd och igensydd.

Vi fick nyss ett telefonsamtal från veterinären. Min bebis har vaknat efter en lyckad operation och ligger nu lite halvt groggy på sidan i någon bur på Södra Djursjukhuset ...

Dethär är jobbigt. Min finaste vän är ensam och kanske vet hon, kanske vet hon att allt ska bli bra nu, men kanske undrar hon varför hon blivit lämnad där, kanske undrar hon varför jag inte är där hos henne, varför inte mamma och pappa är där hos henne ... Kanske är hon rädd där någonstans bland allt smärtstillande och jag orkar inte med den tanken.

Jag finns ju alltid där Jackie.