En månad till julafton förresten. Och varför skriver jag alltid julafron?
Idag var estetprogrammet i Stockholm under eftermiddagen och beskådade modern balett på Dansens Hus. Det var säkert jätteintressant, tyvärr upptäckte jag någonstans efter fyrtiofem minuter att åskådarfåtöljerna (som för övrigt var väldigt mjuka och bekväma) hade himla smidiga nackstöd, som perfekt utformade för powernaps. Det är en återkommande fråga jag får under liknande föreställningar, varför sätter man in bekväma stolar och utsätter publiken för syndiga frestelser av det slaget?
Att det dessutom var en såndär novemberdag då man går runt och slumrar i vaket tillstånd gjorde ingenting bättre eller lättare. Det var bara att acceptera det lilla avbrottet mitt i föreställningen och försöka haka på så fort som möjligt efter uppvaknandet.
Appropå novemberdagar av dethär slaget så håller de på att suga musten ur mig. Sedan jag kommit hem har jag försökt övertyga min familj om hur miserabelt och faktiskt värdelöst mitt liv är på alla sätt. De skrattade åt mig. De skrattar alltid åt mig när jag berättar om mina stora problem. Jag kan med all min hjärnaktivitet inte förstå varför.
Nu blir det tevespel med min storasyster.
Att det dessutom var en såndär novemberdag då man går runt och slumrar i vaket tillstånd gjorde ingenting bättre eller lättare. Det var bara att acceptera det lilla avbrottet mitt i föreställningen och försöka haka på så fort som möjligt efter uppvaknandet.
Appropå novemberdagar av dethär slaget så håller de på att suga musten ur mig. Sedan jag kommit hem har jag försökt övertyga min familj om hur miserabelt och faktiskt värdelöst mitt liv är på alla sätt. De skrattade åt mig. De skrattar alltid åt mig när jag berättar om mina stora problem. Jag kan med all min hjärnaktivitet inte förstå varför.
Nu blir det tevespel med min storasyster.
Kommentarer
Trackback