enjulia

Nu sitter mademoiselle här och huttrar igen, jag gick och besökte sängen för en sisådär två timmar sen och knackknack neejdå pappa, jag sover inte, jag vilar bara lite! Så vaknar man iskall och med kläderna på med ränder efter lakanen på kinderna.

Jag har en känsla av att jag beskrivit det exakt likadant förut. Creepy.

Nu ska jag och pappa beställa thaimat, för vi är ensamma hemma. De längsta och bekvämaste (lataste) individerna i hushållet gillar sånt. Att välja mat är alltid en avancerad procedur. Speciellt när det lutar åt nudlar - jag kan aldrig lära mig vilken nudelsort som är vilken. Det resulterar i att jag alltid, alltid, alltid får fel. Om jag vill ha risnudlar får jag äggnudlar. Om jag vill ha äggnudlar får jag risnudlar. (Jag vet! Det måste vara en konspiration) Därför tänker jag idag välja den som jag inte tror är den jag vill ha.

Man får inte vara dum inte.

Pappa har satt igång ett liveframträdande med Bob Dylan på DVDn ute i vardagsrummet bland bokhyllorna och gitarrerna och de bruna gamla sammetsfåtöljerna och LPskivorna och den orientaliska mattan. Det är fredag.