The rhythm of my footsteps crossing floodlands to your door have been silenced forever more

Jag blir ganska trött på ganska många saker för jag lägger fokus alldeles fel och blir alldeles för ledsen och vilsen ibland. Sen glömmer jag bort att leva och glömmer bort att dethär är enda chansen och att idag kan vara den sista dagen.

Det jag inte skaffar idag kanske jag aldrig nånsin kommer att äga.

Jag känner att jag skaffat nån töntig tradition att prata om livet och värderingar och filosofi här. Lite mer konkret då. Jag trivs inte riktigt just nu. Punkt.

Och en stor del av mig är på andra sidan Atlanten.


Kommentarer

Kommentera:

Jag heter:
Kom ihåg mig

MSN:

URL:

Min kommentar:

Trackback