enjulia

Just det. Jag tänker inte lämna er väntande med "Fortsättning följer" på mitt inlägg om i morse, jag vet att ni håller på att dö av nyfikenhet av vad som hände efter mitt revolutionära uppvaknande.

Jag vaknade klockan sju. Klockan halv tio var jag tvungen att vara i skolan. Det är jättemycket tid. Jättejättejättemycket tid ju! Därför var jag tvungen att ta ett bad och skrubba hela kroppen, äta feta frukosten och, för att komplettera det hela - ha lite morgondisco till Spotify.

Sen står jag där i hallen med skorna på och kollar på klockan. Oj. Den är visst tio över. Bussen går tolv över. Lätta kalkyler i huvudet utifrån statistiken på löpbandet i veckan visar att jag hinner om jag springer. Verkligen springer.

Ett snabbt övervägande. Ska jag springa?

HELL YEAH.

Halsduken flaxar, stegen töjer upp kjolen. Jag springer om en cyklist. Väskan dunsar i sidan. Folk på torget glor. "Vilken atlet", tänker dom. Säkert.

Och hur går det? Jag blir nästan överkörd av bussen och chauffören skrattar åt mig, men jag hinner. Dessutom hann jag ju med den där sista låten på Spotify hemma. Tjäna tid och upplev mer av livet - bli tidsoptimist.