39 graders feber ska till för att jag ska blogga normalt
Håkan på Grönan igår. Det var bra, men inte alls lika magiskt som i Örebro. Antagligen berodde det på mig, som var i förstadie till dagens snorhostfeber, eller på snubben som trängde sig upp framför och sände oss härliga odörer från sina armhålor, som var i lagom höjd för våra näsor att uppfatta i HD.
Under konserten la jag vid två tillfällen märke till att min väska var öppen. Efter konserten märkte jag att min mammas kamera var borta.
Roligt.
Jag vet inte hur länge jag gick runt, sådär lite mysigt kallsvettig och vild i håret efter allt hoppande och skrikande, och letade efter den innan jag fattade att den blivit plockad ur min väska av någon annan i publiken. Det var fler som fått saker tagna. En väldigt mysig insikt måste jag säga. Tack Robbin och Johanna som letade med mig i alla fall.
Idag då? Jag sov till två. Egentligen vaknade jag vid elva, men jag mådde så dåligt att jag inte orkade vara vaken. Så jag har legat och varit halvvaken halvmedvetslös i nån timme nu. Haft Nu kan du få mig så lätt på hjärnan och velat spela den på synthen som står en meter från sängen, men kommit fram till att jag inte orkar sitta. Jag har varit frisk längre än jag varit i typ hela mitt liv så det var väl på tiden att mitt immunförsvar blev nedtaget på jorden.
Nu ska jag försöka ta mig upp härifrån, äta lite c-vitamin och sen se om jag orkar ta en dusch. Ikväll blir det Brokeback Mountain med Olivia och det tänker jag inte missa.